Lina har suttit på Hundstallet i 187 dagar. Den vistelse som många hundar upplever en kort period i sitt liv börjar bli Linas monotona vardag. Hon ser hundar komma och gå. Hundar som kom in långt efter henne, flyttar till nya hem och får en alldeles egen matte och husse.
Varje dag när personalen går igenom stallet för att hämta en utvald hund som ska flytta hoppas hon. Hon stelnar till… kanske är det min tur… hon spetsar öronen och sänker huvudet i hopp om att vi ska ta just hennes koppel och leda ut henne till sin nya familj. Men så är det inte denna gång - och inte nästa heller.
Allt vi hör är ett tjut av besvikelse. Gång på gång har Lina fått känna på hur det känns att bli besviken. Hon har nu slutat att hoppas. När ingen tar hennes koppel hörs inte längre det uppgivna tjutet utan bara ett försiktigt gnäll…Lina är bara 3 år gammal. Som brukshund behöver hon en hel del motion samt lite hjärngympa för att må bra. Allt detta försöker vi att ge henne på Hundstallet. Men hon saknar det lilla extra bara en matte/husse kan ge henne - ÖMHET, KÄRLEK OCH TID.
Känslomässigt? Ja vet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar