torsdag, februari 16, 2012

Open up-time

Hej på er.

Har lov just nu, som inte är direkt lov när man går en vuxenutbildning. Har 3 uppgifter att göra, plus hoppade in som vikarie på mammas skola nu i 2 dagar och jobba hela helgen på nya helgjobbet ja fått.
Tbx på barnbutiken för att sälja barnvagnar. Skönt att få in lite pengar. den viktiga lediga vilan försvinner sakta men säkert, men de är under en kort tid ja måste plugga heltid och jobba. Så jag står ut.

Det är ca 10 dagar kvar tills CSN pengarna kommer, och jag har 4 kr på kontot.
Och då har jag tagit alla sparpengar jag har. Så livet är trist utan pengar.

Igår skyndade jag mig hem från torslanda från jobbet, hem och skulle slänga i mig något snabbt så jag kunde dra till träningen direkt. Fanns de något hemma, fanns de pengar på kontot att köpa något att få i mig? Nej.

Så jag fick sätta mig på bussen träningen och boka av på plats för annars får man en  böter på 140:-  Det har jag inte råd med.

Så då slog de mig hur en riktigt fattig har de. Jag får ta bort min nyttiga frukost och mellanmål, till knäckebröd med smör på och vatten till de. Såå hemskt att klämma i sig SKIT för att kontot inte tillåter de nyttiga. Skiten ja får i mig, ger mig NOLL energi och gör mig pluffsig. Vilket inte går träningen lika rolig och givande. Men snart är den tiden över. Nu ska pengarna in!!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------


En annan sak som jag vill skriva om är mitt nuvarande problem me mitt ansikte. De finns några som läser denna blogg för att se hur mina operationer går, hur jag mår och hur jag känner.
De är föräldrar och de är folk med samma problem som läser denna blogg.
Läpp och käkspalt är en missbildning som ca 200 barn föds med varje år. Och de gjorde jag.
15 operationer senare ser jag ut såhär, efter 3 tandställningar och tuffa år i skola och på sjukhus.

Jag smalnade av min näsa för några årsen, vilket bilden ovan visar. Dom knäcker av benet, tar ut de och smalnar av de, och sen sätter dit de igen.Vilket gör att kroppen reagerar med att fylla ögonhålorna med blod och vättska  för att skydda de sköra ögonen. En smärtsamprocess, som resulterade i gips på näsa, onda svullnader och smärtsamma nätter när handen slår till näsa för att de kilar under gipset.

Men resultatet som blev är underbart, kunde ha alla glasögon och solglasögon utan problem. Men nu några år efter har ett problem dykt upp, benen i näsan växer snett och de gnager på huden och är ständigt ömmt.
Så nu om 2 v har jag tid hos kirurgen för att titta till de. Hoppas på operation.

Sen under åren så har en ny missbildning dykt upp. Läkarna vet inte vf den dykt upp eller om jag är född me den. Men den gör att käkarna och alla ben i ansiktet växer snett och åt ett håll. Jag är helt knäckt över detta. Känns som att jag är värd att slippa plastikoperera mig mer, slippa allt de jobbiga och onda. Men nu vill jag ta tag i detta med. Jag orkar inte mer. När min Läpp och Käkspalt äntligen fixats så mycket de går, så börjar något annat istället.
 Kinderna gör ont och jag kan träna och kämpa för en vältränad kropp, men de syns inte i ansiktet på ena kinden. Den ena kinden har växt sig större och den vill jag fixa nu. Läkarna va inte glada i de förra ggn ja tog upp de och sa att de inte gick, men hela mitt liv har ja fått tjata och helt plötslig ändrar dom sig. Pengar pengar pengar, de är vad allt handlar om, men känslor då? Jag har inte gjort detta själv, jag har inte bett om silikon i tuttarna eller botox i pannan. Jag ber om annat, mer livberikande hjälp, vill ja kalla de. En för många nästan onödig, men för mig helt avgörande om jag ska kunna gilla mitt utseende.

Jag är nöjd me hur jag blivit med åren. Jag är glad över att leva och att ha fina egenskaper. För många ggr har jag inte velat leva för att jag inte sätt ut som alla andra. Men nu ser jag de som, att jag hellre sticker ut me något fel i ansiktet och med en fin mogen själ, än att ha en ful själ med ett fint yttre.

Men även om jag är nöjd med resultaten , så har de här nya dykt upp som sabbat allt. Och de krävs att de fixas..thats it! Om jag så ska betala hundra tusen PRIVAT, eller få de av staten så ska de fixas.
Smärtan i kinderna kommer jag få leva med, bara de är jobbigt att acceptera, men fettet på ena kind halvan ska bort, thats it!


Jag hoppas ni förstår mitt tänk.

Nu ska jag plugga.
Kram

2 kommentarer:

Martin sa...

Hej Julia, jag beundrar dig så mkt att du orkar och står på dig hela tiden, men man måste ju de i dagens samhälle annars blir man bara överkörd! Tror att du är en riktigt energiknippe i din omgivning och dem ska ta vara på de! All lycka till dig och på återhörande

Kram Trevlig Helg

Maria sa...

Du får gärna berätta sen hur det gick hos läkaren! :)