fredag, april 22, 2011

Fina ledighet

Jag har haft de så bra nu. Frisk(i princip) och glad. Soligt och fina människor runt mig. Utekväll med Sarah med cruising i en cadillac till stan. Dricka och sjunga raggarlåtar. Sen ut på Resturang Söder och käka, lite smått fnittriga och fulla. Dagen efter var det stan med Sarah och jag shoppade 3 par skor, lite bhar och läppglans och även ett par nya solbrillor.. Nödvändigt ;)

Alltid lika kul med Sarah. Älskar henne.









Imorgon blir de sista dagen på jobbet. Bybye old, heyhey new. Det känns faktiskt bra.

Jag hoppas ni har de bra. Jag önskar er en glad påsk.
Kram

torsdag, april 21, 2011

För vissa betyder djur mer..

För 1,5 årsen åt jag skinka på smörgåsen, köpte parmaskinka som lördagsgodis, beställde in entricotkött på varje semester, åt korv med bröd på sommrarna och kunde aldrig låta de gå en dag utan kött. Jag ÄLSKADE kött. Åt gärna bara de.

Jag har alltid älskar djur, älskat djur så mkt att jag velat bo på bondgård hela mitt liv, önskat mig hönor i julklapp och haft hästar från och till. Haft råtta, hamster, kaniner, hund, och nu fågel som husdjur. Aldrig varit utan djur. Aldrig. Intresset för djur och kärleken för djur har varit enorm.Är enorm.

Ibland har de där otroligt grymma klippen kommit upp från hemsidor som PETA osv. Djurrättsorganisationer. Gråtit som en tok....Men efter 2 dagar var jag tbx i köttträsket igen. Det var ju sååå gotttt ju. Ville inte leva utan de.
Min bortförklaring var " Det finns inte i sverige, de skulle aldrig hända här"

Vintern 2009 dök de upp på nyheterna hur grisar och kossor behandlas i sverige. Vanvård på 90 gårdar i sverige. och en av dom var Swedish Meat. Ett ledande stort företag. Förstår ni min frustration? Min bortförklaring av att detta inte händer alls blåste bort, fanns inget som kunde "rädda" situationen. DETTA HÄNDE och det hände djuren jag åt av. Jag var helt knäckt. Satt framför tvn och bläddrade till varje nyhetskanal för att följa allt som hände. Ångesten växtee sig större och har nog aldrig gråtit så mycket förut.

Verkligheten var ikapp mig.

Mamma och pappa var lika sårade dom och de prata mycket med mig att vi kunde åka till ekologiska gårdar för att köpa vårat kött efter detta. För att stötta de bra slaktarna som gör de utan att vanvårda.
Mamma och pappa sa snällt till mig " Då ser vi ju hur bra dom har de och vi vet att dom inte blivit vanvårdade"
Lät jätte bra i deras öron, men jag hade kommit längre i min process av allt tänkande.
Ville jag se hur BRA dom hade de och sen äta dom? NEJ, inte en chans!!!  Ta livet från dom när dom har hunnit se årstiderna växla, när dom hunnit skaffa familj och när dom fått syskon?

 Hur ofta har ni inte sätt en kossa stå och tvätta och mysa med sin nyfödda kalvbebis? Hur ofta  har ni inte sätt en griskulting gossa in sig i sin mamma? Kycklingar och höns ska vi inte ens gå in på. Jag har en undulat och de jag kan se han göra dag in och dag ut är hjärtskärande att insee att höns inte får göra. Friheten att gossa med varandra, flyga, busa och tvätta varanda.

Jag gjorde valet att bli Vegeterian som åt skaldjur och fisk. Haft fiskar och aldrig haft känslor för dom. Så det var ett lätt val.

Men valet var svårare för vänner att förstår. Folk började få lite agg mot mig och de fanns de som kämpade för att få mig äta kött igen. Deras mål var de rättare sagt. Det sårade mig. Det sårade mig att så få inte ville acceptera mitt val, det sårade att veta att jag numera blev "jobbig" att bjuda hem på middag osv. Allt blev så "krångligt" enligt alla.

Jag har nog aldrig klagat på att jag inte fått middagar lagade åt mig, jag gjorde mina egna så gott jag kunde. Gjorde mamma fisk så blev jag ju kanon glad, men annars gjorde jag mina egna måltider.

Jag ska erkänna att de bannemig inte är lätt att vara veggis. Men jag har aldrig mått så bra av att se djur idag. Jag gör dom inget ont mera. Jag låter dom vara dom. Kärleken har blivit större och jag mår jätte bra av detta.

Det jag inte mår bra av är att jag inte är inräknad längre. Alltså kalas, fester eller något liknande. De finns alltid mat till de köttätande men sällan till mig. Ibland har jag lust att säga att jag är allergisk mot kött för då kanske jag fått mer förståelse. Men de senaste kalasen har jag tagit med mig egen "matlåda". De kändes inte alls kul. Som om jag var en som bjöd in mig själv lite. Det sårade mig.

Ni som väljer att  äta kött, gör de. Men låt mig ha mitt val. Låt mig ha denna åsikten. Det handlar om att JAG inte vill lägga mina pengar på döda djur. Men jag har inget som helst agg mot er som äter. Det är gott och har ni inte de starka känslorna till djur som jag..Så har jag inget att säga. Ni får göra exakt de ni vill. Många tror att jag är arga på andra, men de är jag VERKLIGEN inte. JAG gjorde detta valet för MIG SJÄLV. Ni får göra era egna. Jag har inga problem att grilla min fiisk brevid erat kött, ingen som helst problem med att skära upp barnens kött på deras tallrik Men accepetra att ja kommer stå som en hök över min fisk så ingen köttsaft nuddar min mat, och accpetra att ja kommer tvättta mina händer noga innan ja tar i min mat efter ja tagit i eran.


Det är de ena jag ber er accpetra.
ÄLSKAR er som acceptera att jag är den jag är. Ni är underbara. Ni som inte alls ser de krångliga i det. Ni som bjuder hem mig, men frågar och dubbelkollar så jag får de jag vill. Ni är underbara. Önskar alla kunde va som ni.






Tack för att ni läste.
//Julia

onsdag, april 20, 2011

Häromdagen kl 07,

Bara jag som älskar mornar?

Hej sötingar.

Jag ska skriva av mig lite nu.

Ni är ju en del som ständigt går in här och vill se vad som händer. Vissa kommenterar och är oroliga och vissa hör av sig personligen när inget händer på bloggen.

Vill först och främst tacka för ni som bryr er om mig. Ni gör de verkligen med hjärtat. Och skriver så vackra kommentarer. Vissa publicerar jag, vissa inte. Ibland för att den anonyma personen som sskriver, öppnar sig så  och att de kan bli för personlig för hon/han. Ni är en del som följer mig som är födda med samma sak som jag. Läpp och käkspalt. De var ett tag nu då jag skrev av mig varje dag, var nyopererad och läppen ville inte läka. Ni fanns där för mig. Kommentar efter kommentar dropade in och ni älskade hur jag skrev.
Ni förstår nog inte hur skönt det känns att man inte är ensam. Vissa föräldrar har skrivit här till mig. Tackat för infon och känslorna jag beskriver. De har själva barn med harmynta...

Jag har en del saker som händer runt om mig nu.
Det kändes som mottgångarna blev fler ju mer jag sörjde dom.
M försvann ur mitt liv, (tänker på dig ibland och tårarna bara forsar. De ömmar fortfarande att tänka på att de vi hade inte finns mer. Går in på din facebook ibland och sitter och stirrar)
Mitt i sörjande av M blev mitt kontrakt på jobbet inte förlängt, jag fick gå helt enkelt. 2 veckor innan ja skulle bli fast. Fick sätta mig i träsket bland CVn, jobbintervjuver och en oro som inte går att beskriva.
Hyra, räkningar?? Hur ska allt lösa sig??

Nu sitter jag här. Riktigt nära att få jobb hela sommarn ut. Våren är klar. Dagis får de bli.
Hann vara arbetslös en dag och sen hade jag jobb på dagis i 2 veckor, nu även en till 3e vecka på dagis. Ett och samma dessutom. Ibland som vikarie far man runt överallt och tar de man får. Men nu fick jag på samma direkt. Kändes underbart. Och kunde plocka bort sten efter sten från bröstet ju mer tiden gick. Hyran började bli betald och räkning efter räkning kan jag betala.

Men oron är inte borta försen jag har skrivit kontrakt på en fast inkomst.Det är en sak som är säker.

Mitt i allt "bra" som hände mig, så drog jag på mig alla sjukdommar man kan ha på dagis. Det brukar vara så när man börjar igen som vikarie efter ett långt avbrott. Allt sugs in i en och förkylding, feber,halsont och ögoninflammation droppar in. Varit hemma lite, hemma idag och imorgon för ögoninflammation. Sucks.
Men fick lönen idag och den såg jätte bra ut. jag klarar mig på den!!! Ännu en sten kan tas bort..

Jag gillar stället jag är på, helt fantastiska barn och föräldrar, och inte på tal om fröknarna. Kramar mig när jag kommer dit eller när jag går. När hände de senast? Kärleksfull stämmning. Verkligen. Tack fina ni.
Stöttar mig och lyssnar. När man träffar så fina barn och föräldrar så längtar jag ännu mer till den tiden då jag får ha familj. Bära ett barn i min kropp, se det komma till världen osv. Jag kan sitta och stirra på dessa små varelser och bara njuta. Barn är livets gåva. Likaså det fina tålamodet som krävs för att få dagarna attt funka med barn runt en ;)

Som ni kanske kan räkna ut har ja inte alls kunnat följa PTs regler. Ingen träning alls. Längtar ihjäl mig!!!

Jag är i stort behov av att röra på mig, ser ut som ett skvalpande berg på magen och jag vill bara pumpa hela min kropp i form igen. Vill bara tbx till min 5 dagar i veckan. DÅ bannemig mådde jag prima, likaså kroppen ;)


Nu ska ja kolla tv och drickaa lite te, sen ska jag lägga i den mirakel salvan ja köpte för ögonen. Så grym.
Mår mkt bättre bara på en dag. Blir hemma imon , ska försöka tvätta och sen kanske till syster och hälsa på å henne. Hon har opererat knäät. Gått jätte bra, men det var hennes första operation och hon fick inte sövas. Hade varit super läskigt och ja känner så med henne. Been there några ggr :( De är hemskt!!!
Men hon är positivt och förhoppningsvis leder det bara gott med sig efter denna operation. Älskade syster.

Jag vill bara sluta detta inlägga med att  säga TACK till vissa speciela personer, hoppas jag inte glömmer någon.
TACK för allt fint stöd under denna helvettes perioden i mitt liv.
Mamma, pappa, Amanda, Pia, Isabell, Sara J, Dessie, Björn-Erik,Keith, Bob och resten av alla som "Gillar" och skriver underbara kommentarer på facebook. Ni är helt fantastiska, och varje samtal ,fika, powerwalk eller bara varje sms som trillat in har värmt och hjälpt mig mkt. TACK älskade ni.

Nu kör jag på igen. Energin har laddats om och jag vägar må kasst igen.
Kram på er!!!!

måndag, april 11, 2011

Uppdaterings dax!

Hej alla!!!

Från och till är jag extremt deprimerad och mår piss, och ibland får jag en livsgnista. Den stannar inte länge, men de finns där. Välldigt sällan dock.

Jag söker jobb, jobbar lite extra på dagis oså...Pengar är de stora problemet!!

Idag var jag hemma hos min PT,tjötade,la upp schema och han följde med mig till gymmet och visade allt bra. Visade hur de ska vara och hur jävla fel ja tränat förr. Jag ska betala han när pengarna rullar in igen. Han är bäst. Finaste. Lite psykolog över honom faktiskt.

Helgen med alla blev svin lyckad. Syster fyllde 25 och vi hade jätte kul.
Massa fina bilder. Här är några. Älskar er.




Tänkte visa vad jag ska träna i veckan.
Måndag : Genomgång med PT av nya upplägget.Helt slut efter.
Tisdag: Prommenad 1h(absolut ingen PW enligt PT. Fårse hur de går)
Onsdag: Gym 1h och spinning 1h
Torsdag: Prommenad 1h
Fredag: Gym 1h och spinning 1h
Lördag; Prommenad 1h
Söndag: Prommenad 1h

Börjar lugnt för att sedan öka vecka efter vecka när mitt flow är tilllbaka.
Just nu vill han att ja lyssnar på min kropp, finns de inget pepp, är de ju något som kroppen vill säga. Den ska få vila och arbeta om det behövs.

Jag höll på att dö när han nämde 3 dagar i veckan, för mig är det lika med NOLL. Jag tycker det är nada. är van vid massor ju. Men nu är upplägget tuffare och han vill att flowet ska finnas i mig inte tvingas fram.
Vettig karl, helt enkelt.

Nu ska jag sova, men först duscha. Dagisvikarie imorgon. Och resten av veckan.
Ciao

tisdag, april 05, 2011

Pisseri

Fan vilket uppehåll då..

Är lite mkt just nu.

Jobbintervjuver och ingen livsgnista alls.
Ja e så trött på att inte känna någon hunger..äter kasst,de gör att ja har kass med energi och de gör att ja inte tränar och de gör att ja sover kass och drömmer mardrömmar ..you see??!!!
Jävla ond cirkel...är detta depprition??!!

Känner mig aldrig utsövd och aldrig sugen på något annat än att ligga i soffan eller sängen. =(

Hade en underbar helg dock. alkoholen och de underbara sällskapet räddade min kväll. Så skönt att släpppa allt för en kväll.
Tack finaste ni!!!










Pussssss på er//Julia