Hej sötingar.

Jag ska skriva av mig lite nu.

Ni är ju en del som ständigt går in här och vill se vad som händer. Vissa kommenterar och är oroliga och vissa hör av sig personligen när inget händer på bloggen.

Vill först och främst tacka för ni som bryr er om mig. Ni gör de verkligen med hjärtat. Och skriver så vackra kommentarer. Vissa publicerar jag, vissa inte. Ibland för att den anonyma personen som sskriver, öppnar sig så  och att de kan bli för personlig för hon/han. Ni är en del som följer mig som är födda med samma sak som jag. Läpp och käkspalt. De var ett tag nu då jag skrev av mig varje dag, var nyopererad och läppen ville inte läka. Ni fanns där för mig. Kommentar efter kommentar dropade in och ni älskade hur jag skrev.
Ni förstår nog inte hur skönt det känns att man inte är ensam. Vissa föräldrar har skrivit här till mig. Tackat för infon och känslorna jag beskriver. De har själva barn med harmynta...

Jag har en del saker som händer runt om mig nu.
Det kändes som mottgångarna blev fler ju mer jag sörjde dom.
M försvann ur mitt liv, (tänker på dig ibland och tårarna bara forsar. De ömmar fortfarande att tänka på att de vi hade inte finns mer. Går in på din facebook ibland och sitter och stirrar)
Mitt i sörjande av M blev mitt kontrakt på jobbet inte förlängt, jag fick gå helt enkelt. 2 veckor innan ja skulle bli fast. Fick sätta mig i träsket bland CVn, jobbintervjuver och en oro som inte går att beskriva.
Hyra, räkningar?? Hur ska allt lösa sig??

Nu sitter jag här. Riktigt nära att få jobb hela sommarn ut. Våren är klar. Dagis får de bli.
Hann vara arbetslös en dag och sen hade jag jobb på dagis i 2 veckor, nu även en till 3e vecka på dagis. Ett och samma dessutom. Ibland som vikarie far man runt överallt och tar de man får. Men nu fick jag på samma direkt. Kändes underbart. Och kunde plocka bort sten efter sten från bröstet ju mer tiden gick. Hyran började bli betald och räkning efter räkning kan jag betala.

Men oron är inte borta försen jag har skrivit kontrakt på en fast inkomst.Det är en sak som är säker.

Mitt i allt "bra" som hände mig, så drog jag på mig alla sjukdommar man kan ha på dagis. Det brukar vara så när man börjar igen som vikarie efter ett långt avbrott. Allt sugs in i en och förkylding, feber,halsont och ögoninflammation droppar in. Varit hemma lite, hemma idag och imorgon för ögoninflammation. Sucks.
Men fick lönen idag och den såg jätte bra ut. jag klarar mig på den!!! Ännu en sten kan tas bort..

Jag gillar stället jag är på, helt fantastiska barn och föräldrar, och inte på tal om fröknarna. Kramar mig när jag kommer dit eller när jag går. När hände de senast? Kärleksfull stämmning. Verkligen. Tack fina ni.
Stöttar mig och lyssnar. När man träffar så fina barn och föräldrar så längtar jag ännu mer till den tiden då jag får ha familj. Bära ett barn i min kropp, se det komma till världen osv. Jag kan sitta och stirra på dessa små varelser och bara njuta. Barn är livets gåva. Likaså det fina tålamodet som krävs för att få dagarna attt funka med barn runt en ;)

Som ni kanske kan räkna ut har ja inte alls kunnat följa PTs regler. Ingen träning alls. Längtar ihjäl mig!!!

Jag är i stort behov av att röra på mig, ser ut som ett skvalpande berg på magen och jag vill bara pumpa hela min kropp i form igen. Vill bara tbx till min 5 dagar i veckan. DÅ bannemig mådde jag prima, likaså kroppen ;)


Nu ska ja kolla tv och drickaa lite te, sen ska jag lägga i den mirakel salvan ja köpte för ögonen. Så grym.
Mår mkt bättre bara på en dag. Blir hemma imon , ska försöka tvätta och sen kanske till syster och hälsa på å henne. Hon har opererat knäät. Gått jätte bra, men det var hennes första operation och hon fick inte sövas. Hade varit super läskigt och ja känner så med henne. Been there några ggr :( De är hemskt!!!
Men hon är positivt och förhoppningsvis leder det bara gott med sig efter denna operation. Älskade syster.

Jag vill bara sluta detta inlägga med att  säga TACK till vissa speciela personer, hoppas jag inte glömmer någon.
TACK för allt fint stöd under denna helvettes perioden i mitt liv.
Mamma, pappa, Amanda, Pia, Isabell, Sara J, Dessie, Björn-Erik,Keith, Bob och resten av alla som "Gillar" och skriver underbara kommentarer på facebook. Ni är helt fantastiska, och varje samtal ,fika, powerwalk eller bara varje sms som trillat in har värmt och hjälpt mig mkt. TACK älskade ni.

Nu kör jag på igen. Energin har laddats om och jag vägar må kasst igen.
Kram på er!!!!