Ibland slår de till. Specielt de tillfällen i livet då mycket går bakåt och inte framåt. Jag vill inte klaga, men jag måste få ur de.
Ibland känns de som att jag har en vägg av tavlor runt mig. Alla är tomma, intetsägande och smälter in i miljön. Hänger bara vackra ramar som visar vart jag är på väg. Jag får aldrig fram något som fyller dom. De bara hängder där. Jag vill börja fylla tavlorna med mitt liv, med bra saker, med minnesvärda händelser och mål.
Men ibland , som just nu. Orkar ja inte fylla dom. De förblir tomma. Jag har kommit så långt att jag valt struktur, material och färg. Men nästa steg?
Jag är helt slut.
Även om mycket i mitt liv fått en fin vändning, så går dubbla antalet saker bakåt, rakt ner i intet.
Jag har problem med bilen vilket suger då de är en jädrans bit att åka till skolan , CSN krånglar vilket är värre än de innan, 0kr i september månad om de inte löser sig, lånet av mamma och pappa står still och ja kan inte betala av de , dessutom kan de läggas på ännu mer om jag inte får CSN, lägenheten är långt ifrån hur jag vill ha den, kroppen är ett större än någonsin och inte på tal om måltiderna. Och nu sist min inte minst har mobilkameran blivit suddig. Och halebop suger. Så nu kan ja bara få suddiga bilder. yey.
Hur fan löser jag detta.
1 kommentar:
Håll ut gumman! efter regn kommer solsken. :D Jag tror att allt kommer lösa sig bra för dig i slutändan!
Alla har vi en lite skakig väg mot våra mål och du är ju en bra bit påväg iaf. :) <3
Skicka en kommentar