Sorgens morgon har kommit.

Kl är 06.45 och jag väcks av de mest hjärtskärande skrik och duns.
Jag flyger upp, kollar mot buren. Ingen fågel.
På golvet ligger han, är där på en sekund och lugnar hans stirriga blick och flaxande med min röst.
Han lägger vingarna till rätta och blundar. Jag vågar inte fatta vad som händer, framför ögonen på mig..

Min prins har slutat andas, hans själ har slutat kämpa och finns på bättre ställen nu.
Min älskling.

Jag tog han i min hand och kollade hjärtat. Tyst. Klappade hans fina fjäderdräckt som var så vacker och len.
Fick lite panik, vad gör jag nu? Min älskling i min hand, död.
Ringer mamma direkt, dom vaknar och kollar på varandra och vet exakt vad det handlar om. Dom är hos mig på några röda, med frukost och mys. Tårarna rann från och till..

Nu ligger han under de finaste trädet med en koltrast som hördes över hela skogsdungen.
Vila i frid nu. Nu har du inte mer problem.

Kommer sakna dig så.!!!!

Här har ni oss när "Vi" bodde hemma hos mamma och pappa innan vi flyttade till eget. =)
Myser och biter, hehe.

Saknar dig redan och de är så tyst!

:'(