Plasticfantastic...

Igår fick jag ett jätte-brev hem. Gigantiskt med massor av papper i.
Hjärtat låste sig när jag såg vart ifrån brevet kom ifrån. Får sådana brev då och då. Men längesedan sen sist.
Skyndade mig att öppna de och jag brast ut i storgråt.

En operationstid om TVÅ VECKOR.(!?) 2 månader brukar de vara, men nu var de 31a januari.
Galet nära och heeelt otroligt dåligt tajmat. Jobbet är i stort behov av mig och de minsta jag vill är att vara borta och sabba de för dom mer.
 Nu helt plötsligt ska jag vara borta 1-2 veckor(Ingen lång sjukskrivning, men bort som borta). Men vad ska jag göra. Väntat i år, och staten har redan betalat den och allt är klart. Skulle jag neka denna chansen så kan jag glömma att få den gratis eller ens få göra den inom några år igen. Jag ses som prio tjuttioelvatusenfemtio enligt dom.

Detta är min sista operation och sluttampen av Läppochhkäkspalten...
Kapitlet som jag alltid velat ska ta slut, som jag länge gråtit över och mått otroligt dåligt över. Komplex efter komplex dyker upp och lever rövare i min kropp. Nästan alla på grund av denna djävulska missbildning. Att få läppen 1% finare gör mig lyckligare. Allt är bättre än inget.

Ska ta fett från höften och lägga i läppen där ärret ligger, så den jämnas ut lite. Inte prio ett för Plastikkirurgerna, dom har viktigare för sig, så år efter år har jag nu väntat på detta ögonblick.

Jag är så glad att detta händer.

Nu blir de mys, middag och mat med syrran. Hon ska sova här. *Love*

Pusssss