Vilken vecka!

Jag vet inte vad jag ska börja med att säga.
I veckan fick jag reda på att 3 killar var anhållna till branden i torslanda. En av dom var min barndomskompis bror. Dom har de riktgit jobbigt nu. Alla hans vänner, familjemedlear, släktingar osv. Dom mår piss vilket får mig att bli ledsen. Alla är på dom.
Var de så nödvändigt att bränna en bil som står så när en skol-vägg? :( Kolla vad som hände :(
Varför ringde ni inte brankåren när ni såg att de gick helt snett till? :(

Detta är en jobbig situation för alla i torslanda. Många kände dessa 3 killar. Många har gått i denna skolan. Min mamma, moster o syrra har gått där, samt jag. Alla har vi hat inombords för att alla minnen är borta.

Jagvet hur dessa killar är. Kända som "vildingarna". Och vissa av dom har varit i problemzooner redan som 14-15åringar. Varför ger man dom inte hjälp?..Något står ju inte rätt till om man söker kickar i att vara kriminell. Kolla vad som hänt nu?..Jag är inte alls förvånad att de va dessa killarna som gjorde detta!..Vilket är sorligt. Ska de gå så långt?

Minst 2 år i fängelse, högst 8. Hoppas dom får ett straff som passar dom. Dom behöver hjälp(som de flesta kriminella) så gör dom detta av en orsak. Dom mår inte bra. Ge dom hjälp genom deras straff. Låt dom inte bara sitta där och häcka.
Dom är ju omogna och unga fortfarande. Låt dom mogna på rätt sätt.
Jag önskar all lycka nu. Jag säger som min barndomkompis. Jag stöttar personen i fråga, inte handlingen han gjorde. Missförstå mig inte. Att "bara" bränna en bil är inte okej för fem öre, sen OM de nu var en olyckshändelse att hela skolan brann ner så var de ju olyckligt..
Vilken psykisk frisk männsika/människor gör så?..Det är ju något som triggar dom. Vilket är fel.
Hjälp dom !

----------------------------------------------------------------------------

Nu i torsdags så hade jag möte med en läkare. orkar inte berätta varför. Men mötet gick inte alls som förväntat. Grät hela dagen, fick ta ledigt från jobbet igår. Vaknade upp idag såg ut som jag hade torsk-ögon. Helt vattniga, variga och pluffsiga. Jag drog till samma plats, samma sjukhus/avdelning men till en psykolog idag för första ggn i mitt liv. Tatt ledigt idag med ifall om jag skulle gråta lika mkt idag. Men det gick bra. Lugn dam, som var klok och kunnig. Hon är specialicerad på barn/ungdomar med missbildningar. Vilket var skönt. Jag var inget nytt för henne(alltså mina operationer osv). Hon berättade om andra i värre situationer som hon haft hand om. Jag satt där och kände mig som värsta modellen. Vilket var bra. Vissa ggr ville jag bara bryta ihop, men jag höll mig. Vi pratade om allt. Mellan himmel och jord. Mitt jobb, mina planer, mina operationer, mitt liv.

Hon ska komma samma dag som jag opereras nästa ggn. Prata lite, puscha mig osv. Känns skönt. Hon kan sin sak.

Jag får ringa henne om jag vill prata. Min fråga är då?..Kommer jag det?..
Jag vet inte...Är lite rädd.

Jag hade velat va på ett ni vet typ Läger, eller liknande. Där man är ca 2 veckor. Pratar på djupet om allt. Inte går hem och skjuter undan de, utan verkligen hhandskas med mina problem. Jag är lite trött på att jag skjuter undan saker under mattan. För när jag väl får PMS sen så kommer hela månadens problem upp till ytan igen och rör om. Vilket suger..

Känner ni igen er i mina tankesätt?

Jag får se hur min helg blir. Lugn, eller festis. Jag vet icke! Något av det blir det iaf!
Hoppas ni får en super helg!! Kraaam på er!!!!