tisdag, juni 17, 2008

Gipset är av!

Finally.
Ser helt OK ut.
Var glad när jag åkte från sjukhuset men grät när jag kom hem.
Varit så spänd för detta. Visst den är smalare. Men jag ser fortfarande ut som vanligt. Skev. Vilket jag inte vill vara. men det är jag. Får leva med det. Men vem vill ha en skev tjej.
Jag är så orolig. Kommer någon vilja ha mig? Kommer den person acceptera mig som den jag är, även om jag inte för tillfället gör det?

Låg och muttrade över livet med mamma.
Jag älskar henne så himla mkt. Hon är min bästa vän och vi kan gråta och skratta med varandra.

Jag sa till henne att jag är så trött på att vara i ett fack. Ett fack där jag aldrig kommer komma ifrån.
Då sa mamma något jag aldrig tänkt på.
"- Julia, visst, du är i det facket. Men alla är väll i ett fack igentligen?. Långa, tjocka, dvärgar,utlänningar, stora öron, små öron, tjocka fingrar, långa fingrar. Det kommer alltid vara indelningar. Och alla har någon i livet som älskar dom. Det finns alltid någon som ser bortom felen i ditt ansikte. Dom ska se dig.. Som vi gör. Och den personen finns det vet jag!."

Jag började så klart gråta då,känslig som jag är. Visst har man en historia bakom sig som är helt otrolig. En som gjort mig till den personen jag är idag. En som gjort mig mer mogen.
Jag borde vara tacksam för livet med den kärlek jag får och med den envisheten jag har...

Kort kommer om ett tag när svullnaden gått ner lite mer.

Love<3

Inga kommentarer: