Långsintas ondska..

Ibland undrar jag hur det känns att vara långsint?

Jag är lyckligt lottad att slippa vara skapt till en Långsint människa.

Hur mår man där inne i hjärtat när man efter 1 mån, 1 år, eller 10 år fortfarande är besviken/arg/irriterad eller ledsen över saker som hänt en??

Har ni tänkt på att vissa människor går för långt med sin långsinthet? Dom blir nästan råa, taskiga och dumma mot en, som i sin tur någon gång satt dom på plats, sårat dom eller bara varit ärliga mot dom.

Man kan aldrig sänka mig med den metoden, för jag VET att långt där inne är personen sårad av det jag gjort mot den person. Och i detta fallet blir allt bara löjligt. Att vara ärlig att man inte vill fortsätta dejta en person och sen få massa skit på mig. Det är bara patetiskt.

Är just nu i en situation där jag blir trackad, "nertryckt", eller ordbajsad på. Allt för att såra mig och för att ge igen för det jag gjort..

Moget? - Nej.
Långsint? - Ja!

Jag kan inte vara vän med långsinta.
Dom håller sig i ett omogetstadie hela livet.
Du måste ha en jävla massa sidor som "väger över" din långsinthet isåfall.

Och det har inte du!

Jag är en bättre människa än dig.

Och jag skulle kunna BOMBA dig med massor av förlåt och snyfthistorier. Men det gör jag inte. För det enda du har i huvudet är - GE IGEN!

Vart finns ni mina mogna män som tål en "diss" eller tar de med en klackspark? Vart finns ni som tål det och samtidigt kan ge mig ett leende och önska mig lycka till i livet oavsätt hur sårade elelr arga ni är?

Fan!