HEMMAA!!!

Och stoltare än någonsin. Jag testade att flyga med egna vingar och jag klarade de utan mottgångar och har nu mer erfarenhet av livet i sig än vad många i min ålder har.

Jag är såå stolt!!!

Jag klarade det!!!!

Med en bunt minnen, dåliga som bra står jag på svensk mark. tas emot av ett kram kalas av stolta föräldrar som står förväntansfulla och väntar på deras "lilla" som dom följt så troget i min blogg.

Kommer hem och äter mat. Mat som njuts av varända liten smaklök.

Jag överumplas ibland av att ja verkligen klararde det. Att resa ensam ut i världen. Jag kan inte fatta det. Alla borde kasta sig ut i utmaningar. Man har en stolthet som om man presic räddat världen från en naturkatastrof.

Detta kommer följa mig som en förlossning följer en kvinna, ja kommer med stolthet kunna säga att ja klarat mig på egna ben, i grekland. 14 dagar. Inte alla själar som klarar de. De krävs ett mod bara av att boka resan. Att ens vara där går inte att beskriva..

Jag kom hem till min älskade vän Pepe. Kramade han!! Saknat han.

Kommer hem igen, då är syrran där. Och vi kramar och dansar lite.

Jag älskar er..glöm inte de. Ni är dom som fått mig våga kasta mig ut i okänd mark. utan tryggheten..Våga ge mig ut. Våga chansa.

TACK...Ni gör mig till den jag är.

Visst jag har haft mina perioder då det varit ensamt och deppigt. Men jag har inte tatt upp de, här eller i telefon med familjen. Det blir det man gör de till. Hade ja valt att deppa hade blivit så.

Jag vägrade. Stod där, utan min smink till trygghet, utan någon att prata med på dagarna eller kvällarna. Men jag gjorde de till en minnesvärdresa som hade sin bra och dåliga upplevelser.

Jag är så stolt.

PASSA KRAMAR!!!!!