Too much will kill you

Vet inte vad ja ska säga än att gårdagen var en känslig dag.

Skulle tränat, men till träningen på morgonen så knäckte ryggen till och jag haltade snällt hem igen. Fick ställa in träffen me Emelie. Men efter knarkande av voltaren och tabletter så var jag på G igen, men då kunde inte hon. Så jag ringde alla jag kände, skickade mess till allla. Men alla verkade ha planer. Jag ville vara hemma. Men ingen var glad i att joina mig. Bölade från och till och kände mig riktgit mesig som gjorde de. Men så var fallet och det var jäkligt skönt att få gråta. Inte kul att känna sig ensam, eller "utnaför". Men det är så ibland, man har sina dagar.

Hade invigit utemöblerna och pysslat och grejat så gott ryggen lät mig. Plus att Göteborgsvarvet var igår och sprang nedanför balkongen. Liveband och fullt ös var det. Hade passat perfekt med grillning, snicksnackande och skratt. Men så blev det inte.

Var inte så jätteglad i att gå för långt utanför hemmet ifall att ryggen skulle kolappsa igen.

Jag fick iaf inget sällskap. Gick ensam och kollade på varvet, tillslut kom Pepe här nere vid cafet och skulle köpa glass, i ca 10 min. Men han stack lika snabbt som han kom, Var inte alls intresserad av att umgås. Så hem igen, deppa på balkonngen. Gå en runda till statoil och köpa gotta, sen hem igen och möl äta en hel radda med Mums Mums, 2 glassar och en dricka.

Ner igen och kolla lite på springrna (som förövrig imponerar mig!!) Digga och dansa till Livebandet som var grymma. Hittade en 1.5 åring som jag diggade med, hon smääälteee miig!! Sjukt underbar. Log hela tiden och headbangade, jag kan ju inget annat än att bli fröken igen. lekfröken ;) Efter en stund märker jag att det är som en liten ring runt henne och mig. Hennes pappa filmade allt och skrattade så han grät. När jag gick vinkade hon och jag fick en slängpuss. Going!!!

Vid ca Kl 20 dök Franko upp, min goda vän som alltid ställer upp. Helt sjukt. Tack. Vi satt länge ute med tända ljus och snack skit. Värmelampan va på och allt va sjukt mysigt.

Mamma ringde och kollade hur läget var, dom är ju i Paris just nu. Varit där Tors-Sön. Kommer vid kl 15. *längtar*

Hon skrattade gott och sa "Ååh Frankooo, han och jag har nästan som delad vårdnad av dig ha ha ha" Vilket nästan stämmer. Han skulle kunna vara min pappa..Franko är den äldsta vän jag har, men det bryr jag mig inte om. Han är klockren, riktgit gentleman. Det känns skönt att ha han. =) Riktig snygging för sin ålder dessutom. =D Han är en fantastisk pappa och mån om ALLA i hans omkrets. Därbland finns jag. Lilla skruttan som knappt vet in eller ut. Fram eller bak.

Ligger nog i hans gener att vara god mot alla som förtjänar det och det är jag tacksam över!

Jag höll på att däcka på terassen och skickade hem frankisen. Sen sov jag som en stock och vaknade av att solen strålade ute. Så härligt!!

Nu har man suttit här och svettatts floder på terassen för att möjligtvis få lite färg, inte bli kräfta igen. Fårse hur det går =) Såhär i början av sommarn så bränner jag mig alltid massor. För man inte riktgit vet hur mkt den tar.

Jag längtar så efter mamma och pappa nu. Ska bli skönt att ha dom tbx!!

Puss på er nu, fånga dagen nu, för resten av veckan ska de ösregna!!!