Onsdag

Vilken jobbig dag det blev igår.

Tog en helvändning efter SMS.et.

Väl hos farmor så var alla samlade och hon levde fortfarande till allas förvåning och till allas lättnad så hon fick se oss innan. På morgonen hörde ju personalen av sig till pappa. Då åkte han. Då pratade hon, skrattade och somnade i vändor.
Vilket pappa inte hade förväntat sig.
När jag kom vid 16tiden. Var hon vaken några minuter, och jag fick ett leende av henne, och hon klämde ut " Vad vacker hon är" och hon log med stort leende som bara hon kan.
Kändes härligt. För sen somnade hon, och vaknade då och då av smärtan hon har i kroppen. Eller försökte säga något, som ingen förstod.
All medicin och så är borttaget, ingen mat eller vatten har hon i sig sen några dagar tillbax.
Bara morfin för smärtan. Och det fick hon var tredje timme. Ändå kunde hon få ur sig några små skrik då och då. Och det var lika hjärtskärnade varje gång. :(
När alla satt där och inte visste vad vi skulle göra.

Vi hade det trevligt, skrattade mycket och pratade på så hon visste mycket väl att vi var där.
Väl vid 18.30 tiden drog vi oss hemmåt och pappa och hans syster stannade där till sena kvällen. Det kände dom att dom ville.

Jag satt helspänd när pappa kom hem och ville höra hur det gick.
Hon hade fått en personal som satt inne och vakade och gav henne sprutor av morfin när hon behövde de under natten. Vilket var en lättnad!! För ibland kom dom inte i tid och vi fick ringa efter dom,vilket farmor inte klarade alls.. så får de bara inte vara. Så det var skönt att dom fixade en vakandepersonal...

Nu på morgonen så åkte pappa och hans syster dit igen för att vänta på den kommande stunden.

Vilken jobbig tid detta är, speciellt för dom, att se sin mamma så, i det skicket. :(
Jag ägnar mina stärkande tankar till dom idag.

Kärlek till alla mina underbara släktningar. Vi klarar detta, vi är starka.