Pappa skickade ett mess nu till alla i familjens mobiler.
Min Farmor ligger på hemmet och är på väg att lämna oss. Sista andetaget är på sin tur..
Det kom inte som en chock, men det är hemskt att livet ska bli så kasst i slutet för vissa.
Jag känner inte henne så bra.
Men så länge jag kan minnas har hon alltid varit sjuk, alltid glad och med en vilja som heter duga. Jag minns henne som den glada i rullstol som älskade mat och röt gärna till om hon inte höll med om saker.
Även nu har hon varit den personligheten, men i ett skellet till utsida och sängliggande kropp som är fullproppad med smärtstillande.
Hon mår bättre dit hon är påväg nu, jag tror inte på himlen men jag tror på att man mår bättre och är med andra.
Ha det gott farmor Elsa. Vi kommer sakna dig, och vi har saknat dig ett bra tag. Njut av det nya livet nu. Ett utan smärta och plågande händelser. Utan förvirring och sängliggande.
Alice(min hund hon älskade) står säkert där med viftande svans och slickar ditt ansikte när du kommer. Du kommer börja ditt nya liv så, och vem hade inte velat det? =)
I eftermiddag har jag valt att komma dit. Mamma, pappa, syrran o pappas syster+man är på väg dit redan nu för att vara med när hon lämnar oss. Jag har valt att inte vara där då.
Känns inte rätt, känns falskt på något sätt. Jag har inte haft den kontakten alls med henne. Det har dom.
Jag och de andra släktningar kommer dit sen och säger hejdå.
En jobbig dag idag, men livet är inte alltid glatt.
Detta är naturligt och det händer förr eller senare att man beger sig bort från oss på jorden. Denna kvinnan fick en man hon skaffade barn med, fick två fantastiska barn och fick vara med om barnbarn och barnbarnsbarn. Vad mer kan man begära?.
Man blir ju nästan avis. Det är ju drömmen för alla, visst hon blev sjuk, men det satte sig på kroppen inte hjärnan. Hon var vid medvetandet välldigt länge och det känns skönt.
Vi ses någon dag Farmor.... Och det ser jag framemot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar